Första morgonen och Wifi

Vaknade, gjorde i ordning frukost, gick till min dator och slog på den. WIfi fungerade inte. Typiskt, samma sak hände i julas att Wifi inte fungerade andra dagen och det var också en lördag. Jag väntade, testade, men icke! Det gick ett par timmar och skrev sen till kontaktpersonen. Fick svar omgående om att bakom TV finns routern och att jag skulle försöka genom att starta om den. Och det fungerade! Vilken lättnad!

Varje gång det händer slår det mig hur beroende vi (jag ) har blivit av att vara uppkopplad. Jag får inte panik eller abstinens, men det bekymrar mig tillräckligt för att kolla hela tiden. Måste veta att det fungerar, även om jag inte använder nätet sen på flera timmar. Den skall fungera, även om jag inte behöver det.

Förr gick det ju bra! Vad gjorde vi för 20 år sen då vi knappt visste vad nät var och absolut inte Wifi (det var väl inte uppfunnet än då). Jo det gick bra, som sagt, men tänk så mycket lättare livet har blivit med den nya tekniken. Fast vi har förlorat en del. Hur många sänder vykort numera? När vi kan sända foton och hälsningar på några sekunder. Om vi skall sända vykort måste vi hitta ett ställe där de går att köpa. Sen gå vidare till ett annat ställe för att köpa frimärken. Sen lämna in det på posten eller i en brevlåda. Jobbigt, eller hur :-). Hur många har inte kommit hem med de skrivna vykorten i väskan? Och hur många har fått vänta i flera veckor och kanske inte ens fått kortet?

En fördel och förvisso en nackdel är att de där hemma vet att man mår bra och vad man gör. Vill vi att andra skall veta? Ja att man mår bra, men det andra. Nåväl, vi kan bestämma själva fortfarande - vi kan välja ut det vi vill att de där hemma behöver veta. En annan nackdel är att vi nu längre inte kommer undan. Alla förväntar sig ständig uppkoppling!

Nu är alltså ordningen återställd och nästa gång Wifi inte fungerar startar jag om routern. Nu kan jag göra annat när jag vet att Wifi:n fungerar.