Ljuvlig dag i Kavala

Den ljuvligaste dagen hittills på min resa. Förutom att Kavala är den plats där jag mår som bäst, har vädret varit ljuvligt. Känner mig hemma och behöver inte vara någon annanstans för att kunna göra det. Det finns ingenting som jag saknar här. Allt finns som man behöver för att leva ett bra själsligt liv. Sen kanske det inte är så med allt det materiella och med annat som vi behöver för vår bekvämlighet. Men nu skall jag inte sväva ut, även om jag skulle vilja tala om hur alla mina livslinjer möts just här.

Idag gick jag till marknaden och det arkeologiska museet. Köpte ingenting, utan stod och betraktade handeln innan jag gick in på museet. Det är ett litet museum som man går igenom på drygt en halvtimme. Det är fantastiskt att se att för så många tusen år sen, avporträtterade de varandra, gjorde smycken, skapade mynt och så mycket mer. Vi är mer nära historien än vad vi kanske tror och är medvetna om. Människan har allt detta med och i sig själv. Kanske det finns i vår DNA.

Efter besöket, gick jag in på Supermarket i närheten och strosade sen sakta tillbaka, och kom fram till parken. Där hade visst en hel skola samlats med barn som satt med röda t-shirts. Folk satt på bänkar och vissa kom på cykel, andra rusade förbi med raska steg. Men för övrigt var det fridfullt, trots stadstrafikens brus fem meter därifrån. En oas!

Kom tillbaka till hotellrummet, åt och satt på balkongen i solskenet och i den svala vinden. Men efter en timme kom någon och knackade mig på axeln - det var jobbet. Jag hade ju en del kvar att göra. Försökte vifta bort det, men det var omöjligt. Jag lämnade min viloplats och gjorde klart jobbet. 

Två nätter och en dag kvar tills jag byter hotell till ett som ligger några hundra meter bort. Det blir det femte i raden. Varför nu detta? Jo, det fanns inga lediga rum förrän på måndag.